Mars - Thomas Petersson

Jag tackar med en enorm ödmjukhet den underbara skånska publiken som varit mej trogen och uppmuntrat mej genom åren.

- Vad var det jag inte fattade?
- Varför tog skåningarna till sig en grabb från Halland?

Svar ligger i Attityden!  Om det så gäller till Överheten, Staten, Stockholm eller omvärlden så är attityden densamma i Skåne som i Halland. Om någon eller någonting är populärt och inne i resten av världen eller i övriga Sverige är det inte säkert att det ”slår” lika stort i Skåne och Halland. Samtidigt som företeelser i Skåne och i Halland kan vara gigantiska succéer bara just här.

Danne Stråhed, Glenn Wish, Joddla med Siv säljer bra mycket fler biljetter i södra Sverige än de flesta ”inneband” som vi varje morgon ser i Nyhetsmorgon. Samtidigt som många artister från Huvudstaden klagar över att det är så ”trögt” att sälja biljetter i Halmstad och i Malmö.

Svaret ligger nog rotat ända tillbaka till 1658, vårt danska arv. Hallänningar och skåningar blev skeptiska till både svenskar och danskar och litade till slut mer till sig själva. Skeptiskt iakttagande föddes nog redan där uttrycket : -Jaha, vaddå då?

Ett uttryck som varit lika populärt i Halland som i Skåne. ”Kom inte och kom”, till oss. Vi har stränder som slår Floridas, vi har flera SM-guld med Halmstad BK likaså med Drott, vi har Stellan Bengtsson och Jörgen Persson, vi har Roxette och Gyllene Tider  och Per Gessle och Bengan Johansson, Stefan och Krister och Carl Bildt, Så - Vaddå då?

Dessutom har vi, både skåningar och hallänningar en stark dialekt som håller oss samman. Inte samma dialekt, men jag märker bara på mej själv, att när jag pratar med någon som talar dialekt och står för sitt ursprung skapas en ärlighet och närhet på helt annat sätt, oavsett vilken dialekt.

Många journalister frågar mej om min dialekt. Är det utstuderat? Pratar du alltid så där? Drar du på extra för att vinna komiska poänger. Det är nästan förolämpande. Okej ibland måste även jag anpassa mej för att bli förstådd. I Norra Sverige kan jag inte säga ” En koetäämadspoetschoeta” utan måste bli lite ”spansk i flabben” och säga ”KåttÄrmadSpåttschotta” för att bli förstådd.

Men det är det som är så skönt med att komma ”hem” till Malmö. Här behöver jag inte anpassa mej, här kan jag dra på, va mej själv. Här behöver man inte dra hela skämtet, här fattar folk ändå, för dom känner mej, och jag känner dom och det är skönt att känna.

Så känn er riktigt välkomna till Luftkastellet i Slagthuset för att se på ”Vilken Högoddsare”, en riktigt skit-rolig komedi som jag spelar i Malmö ända fram till Påsk’a.    

Hälsar er ende riktige vän Thomas Petersson