Juli - Sven Melander
Det finns en uppsjö av sevärdheter som slott, kyrkor, nationalparker, golfbanor, badplatser, marknader, bygdespel, konsthanrverkare och krogar med traktens specialiteter. Allt detta gör naturligtvis att Skåne alltid är värt ett besök.
Men Skåne har dessutom en unik egenhet. Skåne är nämligen också ett tillstånd.
En del människor märker detta tillstånd så fort de lämnar tåget/båten/bilen/flyget och får skånsk mark under fötterna. Det infinner sig ett slags lugn, en plötslig självklar insikt om tingens ordning, ett inre ljus - och det är alls inte ovanligt att dessa extrakänsliga besökare finner upplevelsen så stark att de mycket snabbt bosätter sig i Skåne permanent. Men om man nu inte förnimmer något speciellt vid kontakten med den skånska jorden?
Tja, det är ju ingen katastrof. Skåne har så mycket att erbjuda att vistelsen säkerligen blir lyckad i alla fall. Men det finns faktiskt några sätt att komma i kontakt med det skånska tillståndet. Några små övningar helt enkelt.
Den enklaste är att ta en helt vanlig dagstidning av kvällspresskaraktär och läsa ett antal notiser om konstiga människor i Amerika eller Kuala Lumpur som utfört märkliga bedrifter, typ hoppat med motorcykel över 19 gravida kameler eller stängt in sig i ett mjölkpaket i 11 dygn.
Själva övningen består i att efter noggrann läsning av notisen på allvar fråga sig: ”Vad skulle det vara bra för?” alternativt ”Vad jobbar han med i vanliga fall?” Ett mycket bra sätt att få perspektiv på tillvaron.
En annan övning, kanske lite svårare, är att göra ingenting. Det kräver lite förberedelser, bl a en dag, kan räcka med en förmiddag, utan någon inplanerad aktivitet.
Efter frukost sätter man sig på en stol och gör helt enkelt ingenting. Man kanske tittar på ett mönster i mattan eller en reva i tapeten. Man får dock icke gripas av lust att köpa en ny matta eller laga tapeten.
Nu invänder säkert många att detta innebär ju att göra någonting, titta på matta eller tapet är ju faktiskt en form av sysselsättning. Men ”ingenting” i denna kontext är ju något i motsats till vår vanliga strävan att uträtta något, gärna mätbart.
När man så sitter där på stolen får man kanske lust att gå, inte för att hämta vatten, tidningen eller sträcka på benen, utan bara för att göra ingenting på ett annorlunda vis.
Efter ett par tre timmar brukar det skånska tillståndet infinna sig.
Den infödde skåningen har allt det här naturligt. Och han använder det i sitt dagliga liv. Och det märks. Skåningen är snabb, alert, pratsam, intresserad, sportig och empatisk. Och det beror på att han inte ägnar tid eller intresse åt människor som utför märkliga saker till ingen nytta samt att han i livets alla skeenden, hur hektiskt det är kan te sig, har förmågan att låta kroppen, eller i alla fall delar av den, göra absolut ingenting.
Så glöm det där med dryg och fet.
Och om du inte tror mig ska du ta dig till Solsäters Ridhus strax utanför Höllviken i sydvästra Skåne och se på revyn ”Semestersabotörerna i Tyrolen” där Mikael Neumann, Tommy Juth, Maggan Bäcklin och undertecknad uppträder i full frihet varje ons-tor-fre-lör hela juli. Sällan har ingenting getts en så festlig inramning
Välkommen till Skåne!
Skrivet tis, 06/29/2010 - 09:55






