December - Hannes Holm

Som att sitta i ett hus vid havet. Dricka vin och ta långa promenader längs stränderna i motljus. Sen är manuset, vips, klart, helt av sig självt! Mmmm… Tänk om… Haha!

Men eftersom jag skrev det senaste manuset till min nya långfilm i Skåne och eftersom det var under den perioden som jag slutgiltigt bestämde mig för att flytta hit, så kan jag ju beskriva lite för er hur det faktiskt var att sitta nere i Skåne och skriva. Sen, för alla er författar-romantiker ska jag också försöka beskriva det lite ur er synvinkel…

När man skriver manus blir man helt och hållet besatt av skrivandet. Den närmsta liknelsen jag kan tänka på är Zombies ur vilken kass skräckfilm som helst. Ni vet dom där levande döda. Ser ni en person med en alldeles kall, död och frånvarande blick framför er på gatan och en stel gång – Ja då är det en manusförfattare ni möter eller en zombie då för all del! Men det hindrar inte att även Zombies behöver sin del av kulturell och gastronomisk stimulans och det var nu jag upptäckte Skåne, mitt manusförfattar-Skåne.

Vad gäller sevärdheter kan jag räkna upp en radda. Den högra grindstolpen som jag ser från mitt skrivarrum är mumma att titta på. Den vänstra vet jag inget om för den ser jag inte. Vet inte hur många timmar jag tittat på den. Hundratals säkert och det är då lika med antalet hundar som vattnat den. Stolpen har nu börjat växa. Vid Ostdisken på ICA Malmborgs i Limhamn brukar jag också bara stå och kunna hänga tills personalen ber mig gå. Jag vet fortfarande inte om det är ostdisken i sig eller att jag inte ätit på några dagar som får mig att bara hållögt stå och stirra. Troligtvis hunger eftersom mat blir något som ofta glöms bort när man skriver. Sen måste jag ju nämna mina skånevandringar under manusperioden. Åh dom är underbara! Det är alltid samma led; Skånegatan rakt ner till havet, till vänster vid Strandgatan och sen vänster igen vid Notariegatan och sedan spikrakt upp igen. Det kanske inte finns så mycket att titta på förutom Öresund som jag aldrig ägnar en blick eftersom jag ofta är besatt av en krånglig scen i huvet. Men leden är bra för det är svårt att gå vilse och inga vilda djur dyker upp förutom en elak Westie som lyckligtvis är kopplad till en äldre dam. Dock kan jag tycka att för stor åldersskillnad borde gälla även mellan hund och människa…

Vad gäller upplevelser så anser jag den skånska himlen är oslagbar. Den finns ju överallt! Upp mot skyn har jag ofta vänt mig under svåra perioder. Titta själva så länge det är gratis! Jag får inte heller glömma mina smakupplevelser under min skrivarperiod. Det har visat sig att pizzeria 28:an på Linnegatan 28 är att lita på. Ibland får man inte bli störd av varken mage eller udda smaker under denna period. Därför är pizza ”Ambassadör” en kulinarisk festupplevelse. Har ingen aning om vad den smakar eller innehåller. Äter du en sån, meddela mig gärna om dess innehåll. Som sagt är alltid maten ett problem under skrivandet. Den och även producenten som ständigt ringer och frågar när manuset är klart. Tyvärr går inte producenten att äta – Vilket är synd då många är tämligen både feta & mjälla – Men ibland måste man bara ha bra mat. Räddningen i mitt fall blev mina grannar som sakta såg mig tyna bort bakom tangenterna. De bjöd in mig till sitt hus och jag fick en himmelsk matupplevelse och möjlighet att prata med andra människor också. Denna möjlighet får man ofta annars inte som levande död. Jag vill ju inte gärna avslöja mina grannars adress för alla er som också gärna vill äta gott hos en vanlig skånsk familj. Men gör då så här. Ring på vilket hus som helst runt sextiden. Det får gärna se lite påkostat ut. Säg att ni är en utsvulten och säkert döende författare så sitter ni snart vid dukat bord. Det där med att vara ”författare” är väldigt viktigt att ni nämner eftersom det blir själva ”betalningen” för maten. Sen kan ni prata om vilket som. Det spelar ingen roll. Det förväntas nämligen att författare är lite förvirrade av naturen.

Ja så ungefär har mina samlade Skåne-upplevelser varit. Förresten, det fanns en upplevelse till. Efter tre månader var  jag till slut klar och tog mig då friheten att göra något utöver det vanliga. Lyxa till det lite. Jag gick till Sibbarps Saltsjöbad och kastade mig i havet. Själva badet var himmelskt och jag blev återfödd. Senare i bastun fick jag en smak av den Skånska humorn. Från bastulaven ser man Öresundsbron i all sin prakt. Jag frågade lite försynt hur det var innan bron fanns. ”Ja då fanns där ingen bro!” Kom svaret blixtsnabbt och alla i bastun garvade. Jag gick hem och antecknade. För det var nu jag bestämt mig för att slutgiltigt flytta till Skåne. Varför kanske ni undrar? Jo, för om man får uppleva allt ovan nämnda inklusive sjuk skånsk humor i en bastu och finner allt detta tillsammans vara helt fantastiskt! Hur kommer det då inte bli när man får ta del av allt man egentligen gör när man vill må bra i Skåne…? Vi ses i bokskogarna kring Häckeberga!